Biologiska museet i Oskarshamn    

Floran i Oskarshamns kommun

Data från 2020-05-09

Lycopodiaceae – lummerväxter

Huperzia selago – lopplummer

Lycopodium selago

49 rapporter. Funnen i totalt 24 atlasrutor, 23 efter 1975, 3 tidigare.

Först uppgiven från Oskarshamn av Köhler (ms 1913) och belagd från Oh Fredriksberg 1919 (A. Johansson i OHN).

Ganska sällsynt. Frisk till fuktig, ej för tät barr- och blandskog, gärna i sluttningar mot fuktmarker eller i kärrkanter, bäckdalar och källkärr, på socklar i alkärr och på block. Oftast fåtalig på fyndplatserna.

 

Lycopodium annotinum – revlummer

80 rapporter. Funnen i totalt 44 atlasrutor, 43 efter 1975, 6 tidigare.

Först uppgiven från Oskarshamn av Köhler (ms 1913) och belagd från Oh Fredriksberg 1919 (A. Johansson i OHN).

Ganska vanlig. Barr- och blandskog, ofta på rullstensåsar eller andra isälvsbildningar; gärna på torvjord, t ex i sumpskog och vid kärrkanter. Allra rikligast i sekundära miljöer på torvmark såsom gamla mossodlingar och kring myrgölar. Även i kustnära områden och på skärgårdens större öar.

 

Lycopodium clavatum – mattlummer

73 rapporter. Funnen i totalt 34 atlasrutor, 34 efter 1975, 4 tidigare.

Först uppgiven från Oskarshamn av Köhler (ms 1913) och belagd från Oh Fredriksberg 1919 (A. Johansson i OHN).

Ganska vanlig men oftast sparsam på växtplatserna. Främst i äldre barrskog och där påfallande ofta vid gamla stigar. Nyetablerar sig ibland i stor mängd på avbanad skogsmark, t ex i vägskärningar och vändplatser vid skogsbilvägar. I övrigt minskande genom hårt drivet skogsbruk.

 

Lycopodium complanatum – plattlummer

Diphasiastrum complanatum

4 rapporter. Funnen i 1 atlasruta, efter 1975.

Först belagd från Mh Dalsbo och publicerad därifrån av J. Hedenlo (1989).

Mycket sällsynt. Torr tallskog, särskilt på mager moränjord eller isälvsmaterial.

 

Isoëtaceae – braxengräsväxter

Isoëtes echinospora – vekt braxengräs

I. setacea

17 rapporter. Funnen i totalt 15 atlasrutor, 15 efter 1975, inga tidigare.

Först belagd 1989 från Mh Maren vid Solstad (Rühling i LD) och publicerad av Rühling (1997).

Ganska sällsynt. Näringsfattiga sjöar, ofta på finare sediment än styvt braxengräs och helst i skydd för vågsvallet, t ex vid block och stenar.

 

Isoëtes lacustris – styvt braxengräs

30 rapporter. Funnen i totalt 22 atlasrutor, 22 efter 1975, inga tidigare.

Först omnämnd från Mh Fårbosjön, 1914 (H. Du Rietz ms) och belagd från Mh Viksjön 1989 (Rühling i LD).

Ganska sällsynt. Näringsfattiga sjöar på grus-, sand- eller dybotten. I klarvattensjöar ned till några meters djup.

 

Equisetaceae – fräkenväxter

Equisetum arvense – åkerfräken

84 rapporter. Funnen i totalt 59 atlasrutor, 59 efter 1975, 5 tidigare.

Först uppgiven av Köhler (ms 1913) från Oskarshamn och belagd därifrån 1931 (D. Hedenlo i OHN).

Vanlig. Ursprunglig i lövkärr, raviner och vid stränder, helst på finjord. Sekundärt också i sand och grus på åkrar, vägkanter, järnvägsbankar samt på skräpmark.

 

Equisetum fluviatile – sjöfräken

E. limosum
Bygdenamn. Färg; Kristdala (Jönsson 1982). Namnet förekommer även hos Craelius (1774) och torde varit gängse i en stor del av landskapet.

134 rapporter. Funnen i totalt 59 atlasrutor, 59 efter 1975, 8 tidigare.

Först uppgiven från Oskarshamn av Köhler (ms 1913) och belagd från Oh Humlekärrshult 1933 (A. Johansson i OHN).

Vanlig. På medeldjupt till grunt vatten i sjöar, åar och större diken samt i kärr, särskilt sådana i anslutning till stränder.

 

Equisetum hyemale – skavfräken

21 rapporter. Funnen i totalt 13 atlasrutor, 13 efter 1975, 1 tidigare.

Först belagd från Dh Forshults skog (L. Cederkvist i OHN, före 1930)

Ganska sällsynt. Ursprunglig i grus-, sand- och moränmarker, särskilt ofta i sluttningen av åsar och sanddeltan, i ravinbranter och åbrinkar samt i lövskogskärr. Sekundärt på annan grusig eller sandig mark, t ex i grustäkter, på vägkanter och banvallar. Troligen spridd genom täktverksamhet på artens ursprungliga växtplatser på åsar.

 

Equisetum palustre – kärrfräken

16 rapporter. Funnen i totalt 9 atlasrutor, 7 efter 1975, 3 tidigare.

Först uppgiven från Oskarshamn av Köhler (ms 1913).

Sällsynt. Kärr, fuktig kulturpåverkad mark. Ej nära kusten.

Ej återfunnen vid Mh Sippetorp (Vedelöv i OHN, 1961).

 

Equisetum pratense – ängsfräken

58 rapporter. Funnen i totalt 50 atlasrutor, 50 efter 1975, 3 tidigare.

Först uppgiven av Köhler (ms 1913) från Oskarshamn och belagd från Dh Stensjö 1958 (Rühling i OHN).

Ganska vanlig. Lundar, fuktig ängsmark, lövskogsbryn, gärna i anslutning till odlad mark, vägkanter. Relativt näringskrävande och möjligen gynnad av rörligt markvatten. Under senaste tid sällan sedd. Möjligen är en del tidigare uppgifter felaktiga (skuggigt växande åkerfräken).

 

Equisetum sylvaticum – skogsfräken

90 rapporter. Funnen i totalt 57 atlasrutor, 56 efter 1975, 5 tidigare.

Först belagd från Oh Fallebo 1908 (Linderoth i OHN).

Vanlig. Lövkärr, fuktig barr- och blandskog, särskilt i raviner och sumpskog. Dikes- och vägkanter, vid stengärdesgårdar på naturbetesmark, på magra åkrar.

 

Equisetum variegatum – smalfräken

2 rapporter. Funnen i 1 atlasruta, efter 1975.

Först påträffad och belagd från Oh Ernemar 2009 (Å. Rühling i OHN).

Mycket sällsynt. Enda växplatsen utgörs av den numera avslutade stentäkten vid Ernemar. Där förekommer smalfräken rikligt i fuktigare partier av täktbottnen. På senare tid (omkring 2014) har platsen delvis fyllts ut och nyttjtas som snötipp.

 

Ophioglossaceae – låsbräkenväxter

Botrychium lunaria – månlåsbräken

44 rapporter. Funnen i totalt 16 atlasrutor, 12 efter 1975, 7 tidigare.

Först uppgiven från Mh "Tjustgöhl, L. Brandgärdet" av Hagström (ms 1840) och belagd 1967 från Sippetorp (Vedelöv i OHN).

Ganska sällsynt. Ej alltför torr, ogödslad och gärna betad gräsmark, gräsbevuxna väg- och åkerrenar. Visar sig mer eller mindre sporadiskt och är dessutom svår att upptäcka. Låsbräken är därför sannolikt vanligare än de redovisade fynden antyder.

Ej återfunnen varken på primärlokalerna eller på följande platser: Mh St. Ekholmen 1920 (Brundin enl Sterner ms). Stora Bergö 1950 (Segelberg enl Sterner ms).

 

Botrychium matricariifolium – rutlåsbräken

9 rapporter. Funnen i totalt 3 atlasrutor, 3 efter 1975, inga tidigare.

Först påträffad av Bengt Nilsson och Tord Holm 1983 strax nord bron över Emån.

Mycket sällsynt. Torr betesmark, vägslänter.

 

Ophioglossum vulgatum – ormtunga

74 rapporter. Funnen i totalt 25 atlasrutor, 21 efter 1975, 10 tidigare.

Först omnämnd 1833 från Mh Vinö av Lindhagen (ms) och Peterson (ms). Publicerad från Mh Örö av Scheutz (1862) och belagd 1908 från Oh Klubbholmen (Linderoth i OHN) samt Tillingeöar (O. Köhler i S).

Vanlig vid Östersjön, i övrigt mycket sällsynt. Vid Östersjön på strandängar och strandängsfragment, i inlandet på välhävdad naturbetesmark. Enda inlandslokal är Kd Krösås.

 

Osmundaceae – safsaväxter

Osmunda regalis – safsa

54 rapporter. Funnen i totalt 7 atlasrutor, 5 efter 1975, 4 tidigare.

Först uppgiven av Notin (Westlind ms 1829) "Mycket rar finns i Wirbo åt" och publicerad av Hartman (1838) från Mh Virbo och Dh Ämån. Sjöstrand (1863) angav "i de flesta åar inom länet" vilket föranledde Scheutz (1863) att replikera: "icke i Tjust. Finnes väl ej nordligare än Wirbo och Emån". Belagd från Mh "Vid ån uppom sågen vid Virbo", 1829 (anonym i S, sannolikt Arrhenius), samt från Virkvarn 1866 (J. P. Johansson i UME).

Sällsynt, men tämligen riklig längs Emåns och Viråns nedre lopp. Huvudsakligen på stränderna av helst steniga och strömmande åar. Fordrar strömmande, rent vatten.

 

Dennstaedtiaceae – örnbräkenväxter

Pteridium aquilinum – örnbräken

235 rapporter. Funnen i totalt 66 atlasrutor, 66 efter 1975, 10 tidigare.

Först publicerad från Mh Jungfrun (Linné 1745) och först insamlad vid Oskarshamn 1903 (O. Köhler i S).

Mycket vanlig. Öppen eller gles barr- bland- eller lövskog. Utvecklas kraftigast på hyggen, i bryn och igenväxande hagmark. Underarten taigaörnbräken, ssp. latiusculum, är helt dominerande. Några populationer med storväxta exemplar kan möjligen representera slokörnbräken, ssp. aqulinum, eller övergångsformer.

 

Cystopteridaceae – stenbräkenväxter

Cystopteris fragilis – stenbräken

113 rapporter. Funnen i totalt 57 atlasrutor, 57 efter 1975, 11 tidigare.

Först belagd från Oh Fallebo 1910 (Linderoth i OHN).

Vanlig. Bergspringor, klipphyllor, rasmark, stenrösen, stengärdsgårdar, murar, torpruiner. På ej alltför näringsfattigt underlag.

 

Gymnocarpium dryopteris – ekbräken

Lastrea dryopteris

103 rapporter. Funnen i totalt 58 atlasrutor, 58 efter 1975, 9 tidigare.

Först belagd från Oh Fallebo 1909 (Linderoth i OHN).

Vanlig. Steniga lundar och hässlen, bäckdalar. Även i öppna lägen vid diken och gärdesgårdar och då oftast småvuxen.

 

Aspleniaceae – svartbräkenväxter

Asplenium ruta-muraria – murruta

4 rapporter. Funnen i 1 atlasruta, 1 efter 1975, 1 tidigare.

Belägg finns från Oskarshamn 1903 (Y. Stjernspetz i S). Uppgiften har tidigare tagits med reservation: "Det verkar dock ganska osannolikt att denna art skulle ha förekommit här utan att observeras av traktens samtida botanister. Möjligen skulle murrutan tillfälligt ha kunnat komma in med kalksten, som på den tiden i ej obetydlig utsträckning inskeppades från Öland".

Påträffad i murspringa vid Skeppsbron i Oskarshamn 2013. Två tuvor, varav den större tycks vara minst tio år gammal.

 

Asplenium septentrionale – gaffelbräken

138 rapporter. Funnen i totalt 53 atlasrutor, 53 efter 1975, 14 tidigare.

Först publicerad av Sjöstrand (1863): "omkring Döderhults prestgård, och i Misterhults socken flerestädes". Belagd 1895 från Oskarshamn (G. Dahl i S).

Ganska vanlig. Bergspringor, helst på kalkfattig grund, ofta i solexponerade lägen, ibland i stenrösen.

 

Asplenium septentrionale x trichomanes subsp. trichomanes – gaffelbräken × vanlig svartbräken

69 rapporter. Funnen i totalt 22 atlasrutor, 20 efter 1975, 6 tidigare.

Först publicerad av Sjöstrand (1863): "Döderhult omkring prestgården". Tidigast belagd från Oskarshamn (Sjöstrand i UPS, utan årtal). Första daterade belägg är från Oskarshamn 1895 (G. Dahl i S, som A. septentrionale).

Ganska sällsynt. Förekommer någorlunda regelbundet där föräldraarterna växer tillsammans i större mängd.

 

Asplenium trichomanes subsp. quadrivalens – kalksvartbräken

4 rapporter. Funnen i 1 atlasruta, efter 1975.

Först funnen av Roger Karlsson 1994 och bestämd av E. Tigerschiöld.

Mycket sällsynt. Denna kalkbundna underart växer vid Mh Kråkelunds båk, som består av två vinkelställda murar, uppförda 1849 av kalkstensblock från Öland (Jansson 1991).

 

Asplenium trichomanes subsp. trichomanes – vanlig svartbräken

56 rapporter. Funnen i totalt 22 atlasrutor, 21 efter 1975, 3 tidigare.

Först belagd från Oh Humlekärrshult 1908 (Linderoth i OHN).

Ganska vanlig. Bergspringor och stenrösen. Synes vara mer näringskrävande än gaffelbräken A. septentrionale. Förekommer mest på lättvittrade bergarter, annars i anslutning till öppen mark som åkrar och vägar där näringstillförsel genom pådamning troligen verkar gynnsamt.

 

Thelypteridaceae – kärrbräkenväxter

Phegopteris connectilis – hultbräken

Thelypteris phegopteris, Lastrea phegopteris

76 rapporter. Funnen i totalt 51 atlasrutor, 51 efter 1975, 7 tidigare.

Först belagd från Oh Fallebo 1909 (Linderoth i OHN).

Ganska vanlig. Mest i fuktig löv- och blandskog, gärna ängsbarrskogar, bäckraviner, bergsidor. Dikeskanter, ofta längs gärdesgårdar. Ovanlig i kustbandet, saknas nästan helt i skärgården, förutom i norra Misterhults inre skärgård.

 

Thelypteris palustris – kärrbräken

22 rapporter. Funnen i totalt 14 atlasrutor, 14 efter 1975, inga tidigare.

Först funnenDh Lindö 1981 (Å. Rühling) och publicerad bl a därifrån av Rühling (1997).

Ganska sällsynt. Gölkanter, blöta kärr, sumpskog.

 

Woodsiaceae – hällebräkenväxter

Woodsia ilvensis – hällebräken

24 rapporter. Funnen i totalt 12 atlasrutor, 10 efter 1975, 2 tidigare.

Först insamlad från Döderhult 1889 (A. Pehrsson i S).

Ganska sällsynt och sparsam. Exponerade klippspringor, ofta tillsammans med gaffelbräken Asplenium septentrionale och svartbräken A. trichomanes ssp. trichomanes. Huvudsakligen i norra och nordvästra delen av kommunen men ej ute i skärgården.

Ej återfunnen på primärlokalen eller: Oskarshamn (O. Köhler i S, 1903). Dh Norrby (O. Köhler i LD, 1918). "Strandklippa nära Saltvik" (Sterner 1933).

 

Onocleaceae – pärlbräkenväxter

Matteuccia struthiopteris – strutbräken

9 rapporter. Funnen i totalt 3 atlasrutor, 3 efter 1975, inga tidigare.

Först publicerad från Oh Humlekärrshult av Rühling (1997).

Sällsynt. Raviner, bäckdalar, lövkärr på rikare mark, troligen gynnad av rörligt markvatten.

 

Blechnaceae – kambräkenväxter

Blechnum spicant – kambräken

4 rapporter. Funnen i 1 atlasruta, 0 efter 1975, 1 tidigare.

Flera beläggexemplar finns samlade från Grönhult, Misterhults komministerboställe: Grönhult (Wallman i LD 1839, Wallman i S utan årtal), Grönhult (herb Hartman UPS, odaterat) samt Comministerbostället (Fries herbarium LD, odaterat).

Ej återfunnen. Kambräken är vanligast i västra Sverige, och har bara ett par isolerade förekomster i östra Småland.

 

Athyriaceae – majbräkenväxter

Athyrium filix-femina – majbräken

119 rapporter. Funnen i totalt 62 atlasrutor, 62 efter 1975, 9 tidigare.

Först belagd från Oh Fallebo 1908 (Linderoth i OHN).

Vanlig. Lövkärr, fuktig skog, vid bäckar och diken, ofta i och vid odlingsrösen. Förekommer ibland även långt ute på småskären.

 

Dryopteridaceae – träjonväxter

Dryopteris carthusiana – skogsbräken

153 rapporter. Funnen i totalt 69 atlasrutor, 68 efter 1975, 9 tidigare.

Först belagd från Oh Fallebo 1909 (Linderoth i OHN).

Mycket vanlig. All slags frisk eller helst fuktig skogsmark, klippor, stenrös, socklar i alkärr. I skärgården även exponerat i klippskrevor.

 

Dryopteris dilatata – lundbräken

76 rapporter. Funnen i totalt 39 atlasrutor, 38 efter 1975, 3 tidigare.

Först belagd från Mh Jungfrun 1914 (E. Du Rietz i UPS) och därefter från Dh Fågelöarna (Sterner i S, 1928). Publicerad av Sterner (1933) från bl a Dh St. Saltvik och Mh Virkvarn.

Ganska vanlig. Skogar, raviner, klippskrevor i skärgården. Oftast på tämligen näringsrik mark. Vanligast längs kusten och i skärgården där den är den allmännaste ormbunken i mellan- och utskärgården. Artens relativt fasta blad bidrar sannolikt till att minska vattenavdunstningen och gör det möjligt för den att växa i ganska öppna och torra lägen i skärgården.

 

Dryopteris expansa – nordbräken

D. assimilis

42 rapporter. Funnen i totalt 23 atlasrutor, 23 efter 1975, inga tidigare.

Först belagd från Dh Glabo 1982 (Rühling i OHN) och publicerad bl a därifrån av Rühling (1997).

Ganska vanlig. Fuktig barr- och blandskog, raviner, alkärr. Gärna i anslutning till rörligt markvatten. Ibland torrare och då i blockig terräng.

 

Dryopteris filix-mas – träjon

248 rapporter. Funnen i totalt 67 atlasrutor, 67 efter 1975, 11 tidigare.

Först belagd från Kd Friskebo 1862 (Regnéll i OHN).

Mycket vanlig. Blockrika löv- och blandskogar, bergrötter, rasmark, steniga vägkanter, mycket ofta i odlingsrösen. Vanlig vid kusten, även på utskären.

 

Polypodiaceae – stensöteväxter

Polypodium vulgare – stensöta

256 rapporter. Funnen i totalt 69 atlasrutor, 68 efter 1975, 16 tidigare.

Först uppgiven 1833 från Mh av Lindhagen (ms) "På ett berg vid Tjustgjöl" och insamlad från Oskarshamn 1908 (Linderoth i OHN).

Mycket vanlig. Bergsidor, block, markhällar, trädbaser, odlingsrösen, stengärdsgårdar.

 

Pinaceae – tallväxter

Abies alba – silvergran

22 rapporter. Funnen i totalt 12 atlasrutor, 12 efter 1975, inga tidigare.

Först publicerad från Dh Vånevik (Aronsson 1977).

Kvarstående, men ofta också förvildad.

 

Abies concolor – coloradogran

10 rapporter. Funnen i totalt 3 atlasrutor, 3 efter 1975, inga tidigare.

Först belgd från Mh Stora Bergö 1989 (Rühling i LD) och publicerad av Rühling (1997).

Kvarstående eller förvildad.

 

Abies grandis – kustgran

2 rapporter. Funnen i totalt 2 atlasrutor, 2 efter 1975, inga tidigare.

Först belgd från Dh Fallegärde 2005 (Rühling i OHN).

Kvarstående eller förvildad.

 

Abies nordmanniana – nordmannsgran

2 rapporter. Funnen i 1 atlasruta, efter 1975.

Först belagd från Mh Stora Bergö (R. Karlsson i OHN) och publicerad av Rühling (1997).

Kvarstående.

 

Larix decidua – lärk

31 rapporter. Funnen i totalt 16 atlasrutor, 16 efter 1975, 2 tidigare.

Först belagd från Mh Virbo 1950 (Lindholm i OHN). Ett belägg i S från Oskarshamn 1904, samlat av O. Köhler representerar sannolikt denna art, även om det inte låtit sig säkert artbestämmas.

Kvarstående, i viss mån självspridd. Mest äldre, ursprungligen planterade bestånd och enstaka träd. Självspridning tycks ganska sällan förekomma. Eventuell förekomst av andra arter eller hybrider inom släktet har inte beaktats tillräckligt under 1900-talet.

 

Picea abies – gran

203 rapporter. Funnen i totalt 67 atlasrutor, 67 efter 1975, 16 tidigare.

Först publicerad från Mh Jungfrun (Linné 1745) och därnäst från socknens fastland av Craelius (1774) samt mer preciserat omnämnd från Kd "Åskögle sågqvarn" (Lundwall ms 1825). Äldsta bevarade belägg är från Döderhult 1909 (Linderoth i OHN).

Mycket vanlig i hela området. Skogsbildande, särskilt på frisk till fuktig mullrik mark. Förekommer även på de yttre större öarna, men är där sparsam och ofta hårt vindtuktad. Sterner (1933) angav att gran skulle saknas i yttre skärgården och av honom vara förgäves eftersökt på Runnö. Där växer dock granar, särskilt på nordöstra delen, av sådan ålder och dimension att de bör ha funnits till även när han besökte ön.

 

Picea glauca – vitgran

1 rapport. Funnen i 1 atlasruta, efter 1975.

Först belagd från Dh Fallegärde 2005 (Rühling i OHN).

Kvarstående eller förvildad.

 

Picea omorika – serbgran

1 rapport. Funnen i 1 atlasruta, efter 1975.

Först publicerad från Kd öster om Fallebosjön (Rühling 1997).

Kvarstående eller förvildad.

 

Picea pungens – blågran

3 rapporter. Funnen i 1 atlasruta, efter 1975.

Först funnenMh Äspö av R. Karlsson 1992 och publicerad därifrån 1997 (Rühling).

Förvildad.

 

Pinus cembra subsp. cembra – äkta cembratall

2 rapporter. Funnen i 1 atlasruta, efter 1975.

Först belagd från Oh gamla lasarettet 2003 (Rühling i OHN).

Kvarstående.

 

Pinus nigra var. nigra – vanlig svarttall

1 rapport. Funnen i 1 atlasruta, efter 1975.

Först funnenDh Furö 1992 av R. Karlsson och publicerad av Rühling 1997).

Kvarstående.

 

Pinus ponderosa – gultall

3 rapporter. Funnen i 1 atlasruta, efter 1975.

Först belagd från Mh Stora Bergö 1989 (Rühling i LD) och publicerad av densamme (1997).

Kvarstående.

 

Pinus strobus – weymouthtall

6 rapporter. Funnen i totalt 3 atlasrutor, 2 efter 1975, 1 tidigare.

Först funnen vid Dh Hammarsbo av Å. Rühling 1986 och publicerad av densamme (1997).

Kvarstående eller förvildad.

 

Pinus sylvestris – tall

303 rapporter. Funnen i totalt 68 atlasrutor, 68 efter 1975, 15 tidigare.

Först uppgiven från Mh Jungfrun (Linné 1745) och därnäst från socknens fastlandsdel av Craelius (1774) samt något mer preciserat från Oskarshamn av Köhler (ms 1917). Första bevarade insamling är från Mh Jungfrun 1903 (J. Erikson i LD).

Mycket vanlig. Skogsbildande, föga näringskrävande, ofta dominerande på mager och torr mark som hällmarker och sandmoar, liksom på mossar.

å fridlysta tallar finns vid Lilla Mark i Oskarshamn. Norr om Misterhults kyrkby finns ett fredat tallbestånd.

 

Pseudotsuga menziesii – douglasgran

P. douglasii, P. taxifolia

2 rapporter. Funnen i 1 atlasruta, efter 1975.

Först belagd från Dh Hammarsbo 1994 (Rühling i OHN) och publicerad av densamme (1997).

Kvarstående.

 

Tsuga canadensis – hemlock

4 rapporter. Funnen i totalt 2 atlasrutor, 2 efter 1975, inga tidigare.

Först funnenMh Stora Bergö 1989 av Å. Rühling och publicerad av densamme (1997).

Kvarstående.

 

Cupressaceae – cypressväxter

Chamaecyparis lawsoniana – ädelcypress

11 rapporter. Funnen i totalt 3 atlasrutor, 3 efter 1975, 1 tidigare.

Först publicerad från Dh Vånevik (Aronsson 1977) och belagd därifrån 1992 (Rühling i OHN).

Kvarstående.

 

Juniperus communis – en

373 rapporter. Funnen i totalt 69 atlasrutor, 69 efter 1975, 13 tidigare.

Först publicerad från Mh Jungfrun (Linné 1745). Omnämnd i Tunaläns dombok 1780 i samband med utsyning av svedjeland vid Kd Fallebo (Sjöö 1993). Insamlad från Oskarshamn 1907 (Linderoth i OHN).

Mycket vanlig i hela området. Torra skogar, bryn, hagar, torrängar, berg.

 

Juniperus squamata – himalayaen

7 rapporter. Funnen i totalt 3 atlasrutor, 3 efter 1975, inga tidigare.

Först belagd från Dh Vånevik 1992 (Rühling i LD) och publicerad av densamme (1997).

Kvarstående eller utkommen med trädgårdsavfall.

 

Thuja occidentalis – tuja

8 rapporter. Funnen i totalt 2 atlasrutor, 2 efter 1975, 1 tidigare.

Först belagd från Mh Bredvik 1998 (Rühling i OHN).

Kvarstående.

 

Taxaceae – idegransväxter

Taxus baccata – idegran

157 rapporter. Funnen i totalt 21 atlasrutor, 16 efter 1975, 13 tidigare.

Först omnämnd från Mh Kingerö av Peterson (ms 1833) och därnäst från Boskär av Rothstein (ms 1842). Gamla idegranar finns ännu på dessa öar. Scheutz's 1857 publicerade uppgift Misterhult in taeniis enligt Linköpings Naturvetenskapliga Sällskap baseras säkerligen på ovannämnda lokaluppgifter. Först belagd 1863 från Kd Åsjögle (Regnéll i OHN).

Ganska sällsynt. Huvudsakligen på öar och skär i Misterhults skärgård. I inlandet sällsynt och där i skogar och vid stränder, särskilt av strida åar och större bäckar. Anses vara frostkänslig, och trivs i inlandet därför bäst som undervegetation i glesa skogar. Näringskrävande. I senare tid dessutom ej sällan fågelspridd från trädgårdar. I senare fallet kan det också röra sig om japansk idegran T. cuspidata eller hybrididegran T. × media.

 

Nymphaeaceae – näckrosväxter

Nuphar lutea – gul näckros

78 rapporter. Funnen i totalt 49 atlasrutor, 49 efter 1975, 14 tidigare.

Först omnämnd från Tuna "En bäck på Syserums ägor" (Sjögren ms 1823) och belagd 1917 från Döderhult (A. Johansson i OHN).

Vanlig. Sjöar, åar, sällan i gölar. Saknas i skärgårdens sötvattensgölar.

 

Nuphar lutea x pumila – gul näckros × dvärgnäckros

Material från Dh Stensjö 1916 (A. Johansson i OHN) har av ThK ombestämts till N. pumila.

 

Nuphar pumila – dvärgnäckros

2 rapporter. Funnen i totalt 2 atlasrutor, 0 efter 1975, 2 tidigare.

Dh Stensjö 1916 (A. Johansson i OHN, se nedan). Även uppgiven från Stensjö omkring 1960 av Eugène Stensiö. Kd Tvingen vid Dabbekulla 1934 (E. Evers i UME).

Ej återfunnen. Dvärgnäckros har en nordligare utbredning än gul näckros, med bara enstaka förekomster i Götaland.

 

Nymphaea alba – vit näckros

107 rapporter. Funnen i totalt 57 atlasrutor, 57 efter 1975, 21 tidigare.

Först publicerad från Mh Hemsjön (Holmberger 1779) samt belagd 1862 från Kd Mösjön och Mh Fagersjön (A. Meurling resp Regnéll i OHN).

Vanlig. Sjöar, gölar, åar. Även i gölar i skärgården.

 

Nymphaea alba subsp. alba – sydnäckros

2 rapporter. Funnen i 1 atlasruta, 0 efter 1975, 1 tidigare.

 

Acoraceae – kalmusväxter

Acorus calamus – kalmus

11 rapporter. Funnen i totalt 3 atlasrutor, 2 efter 1975, 2 tidigare.

Först omnämnd 1845 från Mh Wirbo (Lönnberg ms), publicerad från samma plats av Scheutz (1857) samt belagd därifrån 1959 (Rühling i OHN).

Mycket sällsynt. Kvarstående eller förvildad.

 

Araceae – kallaväxter

Calla palustris – missne

90 rapporter. Funnen i totalt 38 atlasrutor, 36 efter 1975, 9 tidigare.

Först omnämnd 1823 från Tu "En måse på Syserums ägor" (Sjögren ms) och belagd från Oh Herrgårdssjö 1909 (A. Johansson i OHN).

Ganska vanlig. Kärr, särskilt lövkärr och laggkärr, även skärgårdsgölar.

 

Lemna gibba – kupandmat

20 rapporter. Funnen i totalt 5 atlasrutor, 4 efter 1975, 1 tidigare.

Först belagd från Oh Rotvik före 1933 (Cederkvist i OHN).

Sällsynt. Hällkar med näringsrikt vatten. Under landskapsinventeringen endast funnen i Misterhults skärgård.

 

Lemna minor – andmat

86 rapporter. Funnen i totalt 59 atlasrutor, 58 efter 1975, 4 tidigare.

Först uppgiven 1862 från Oskarshamn (Österman ms) och belagd från Dh Sporrek 1961 (Rühling i OHN).

Vanlig. Dammar, gödselpölar, stilla vatten, vassar, hällkar.

 

Lemna trisulca – korsandmat

1 rapport. Funnen i 1 atlasruta, efter 1975.

Kd Hummeln. Thomas Johansson (1991).

Ej återfunnen

 

Lysichiton americanus – gul skunkkalla

2 rapporter. Funnen i 1 atlasruta, efter 1975.

Först uppmärksammad av oss 2019, men känd av kringboende flera år tidigare.

En invasiv art. Den växer i ett dike med branta kanter i Gröndal. Risken för spridning förefaller vara liten.

 

Alismataceae – svaltingväxter

Alisma plantago-aquatica – svalting

121 rapporter. Funnen i totalt 61 atlasrutor, 61 efter 1975, 12 tidigare.

Först omnämnd från Tuna: "Vid sjän Tarmlången" (Peterson ms) och belagd från Oskarshamn: Fallebo 1908 (Linderoth i OHN).

Vanlig. Sötavattensstränder, gölar, kärr, diken.

 

Sagittaria sagittifolia – pilblad

5 rapporter. Funnen i totalt 3 atlasrutor, 2 efter 1975, 2 tidigare.

Först uppgiven 1867 från Mh Mörtfors (Östberg ms).

Mycket sällsynt. Sötvattensstränder, gölar.

Äldre uppgift. Arten har tidigare rapporterats från Mh Solstadström 1920 (Brundin enl Sterner ms).

 

Butomaceae – blomvassväxter

Butomus umbellatus – blomvass

20 rapporter. Funnen i totalt 10 atlasrutor, 6 efter 1975, 5 tidigare.

Först omnämnd 1854 från Mh Virqvarn (Hammarskjöld ms), publicerad från Misterhult av Scheutz (1862) och belagd från Dh Emsfors 1928 av Sterner (S).

Sällsynt. Åar, sjöar i det yttre vassbältet.

Ej återfunnen vid Oskarshamn (Österman ms 1862). Ej heller på primärlokalen vid Mh Virkvarn, men väl ca 2 km uppströms, norr om Stensjö.

 

Hydrocharitaceae – dybladsväxter

Elodea canadensis – vattenpest

12 rapporter. Funnen i totalt 8 atlasrutor, 8 efter 1975, inga tidigare.

Ganska sällsynt. Sjöar och åar, fritt flytande. Troligen inkommen till området i ganska sen tid (1900-talets mitt?). Bara funnen i Emåns och Viråns vattensystem.

 

Hydrocharis morsus-ranae – dyblad

20 rapporter. Funnen i totalt 11 atlasrutor, 11 efter 1975, 2 tidigare.

Först publicerad från Oskarshamn av Scheutz (1862) och belagd från Dh Emsfors 1928 (Sterner i S).

Ganska sällsynt. I lugnvatten och bland skyddande vattenväxter i åar och sjöar. Blommor har setts ganska regelbundet under varma somrar, men är eljest sällsynta.

 

Najas flexilis – sjönajas

6 rapporter. Funnen i totalt 3 atlasrutor, 0 efter 1975, 3 tidigare.

Fossila fynd finns rapporterade från Dh Mårdsjömossen samt Misterhult Dunsjön och Plittorpsgöl (Sandegren 1920).

Inga recenta fynd.

 

Najas marina – havsnajas

Bygdenamn: risnate (Virbotrakten; Arrhenius ms 1821).

20 rapporter. Funnen i totalt 12 atlasrutor, 8 efter 1975, 5 tidigare.

Först omnämnd 1829 från Mh "I hafsvattnet vid stranden av Dahlkarlskärret vid Wirbo" (Arrhenius ms). Publicerad från Mh Figeholm (Scheutz 1857).

Ganska sällsynt. Grunda, skyddade vikar med gyttjebotten i Östersjön.

Ej återfunnen på följande platser: Oskarshamn (Österman ms 1862). Mh Hunö (Brundin i UPS, 1920). "Kersvik, ymnig" (Scheutz 1862). Linnäs 1920 (Brundin enl Sterner ms).

 

Scheuchzeriaceae – kallgräsväxter

Scheuchzeria palustris – kallgräs

24 rapporter. Funnen i totalt 14 atlasrutor, 11 efter 1975, 5 tidigare.

Först omnämnd från Oskarshamn 1862 (Österman ms) och belagd från Dh Lomgölen vid Stensjö 1961 (Rühling i OHN).

Ganska sällsynt. Blöta fattigkärr, mossehöljor, gungflyn.

 

Juncaginaceae – sältingväxter

Triglochin maritima – havssälting

103 rapporter. Funnen i totalt 28 atlasrutor, 25 efter 1975, 13 tidigare.

Först omnämnd 1827 från Mh "Wid Flivikens strand" (Westelius ms) och belagd från Oh Norra stranden 1908 (Linderoth i OHN).

Vanlig vid Östersjöns stränder. Strandängar, block- och klippstränder.

 

Triglochin palustris – kärrsälting

48 rapporter. Funnen i totalt 30 atlasrutor, 27 efter 1975, 6 tidigare.

Först uppgiven som allmän vid Oskarshamn av Köhler (ms 1913) och belagd från Oh Herrgårdssjö 1918 (A. Johansson i OHN).

Ganska vanlig på havsstrandängar, särskilt på utsötade ställen såsom i inre delar av djupa vikar. Sällsynt i inlandet.

 

Zosteraceae – bandtångsväxter

Zostera marina – ålgräs

36 rapporter. Funnen i totalt 26 atlasrutor, 26 efter 1975, 2 tidigare.

Först publicerad från Misterhults skärgård (Holmberger 1780).

Vanlig i Östersjön. I regel på några meters djup vid öppna kuststräckor med klart vatten.

 

Potamogetonaceae – nateväxter

Potamogeton alpinus – rostnate

25 rapporter. Funnen i totalt 17 atlasrutor, 17 efter 1975, 1 tidigare.

Först belagd från Oh Fredriksbergsängen 1910 (Linderoth i OHN). Arten finns ännu kvar i Döderhultsbäcken vid Fredriksberg.

Ganska sällsynt. Vattendrag, sjöar. Vanligast i områdets mellersta del, t ex i Döderhultsbäcken, Skallarebäcken och Virån.

 

Potamogeton berchtoldii – gropnate

7 rapporter. Funnen i totalt 5 atlasrutor, 4 efter 1975, 1 tidigare.

Sällsynt. Grunda sjövikar, små vattensamlingar.

 

Potamogeton crispus – krusnate

49 rapporter. Funnen i totalt 18 atlasrutor, 15 efter 1975, 6 tidigare.

Först belagd 1824 från Mh "Hemsjön vid Sulegång" (herb E. Fries i UPS) och publicerad därifrån av Fries 1828.

Ganska sällsynt. Sjöar, åar.

Äldre fynd: Dh Emsfors (Sterner 1933). Misterhult (Arrhenius i S, utan årtal). Mh Götemar (Wallman i UPS, utan årtal). "I sjön vid Jemserum" 1829 (herb G. A. Ringselle, troligen samlat av Arrhenius, UPS). "Sulegångs och Jämserums sjöar" (Scheutz 1857). Bosjön (Regnéll i OHN, troligen 1860-talet).

 

Potamogeton gramineus – gräsnate

16 rapporter. Funnen i totalt 10 atlasrutor, 8 efter 1975, 2 tidigare.

Först belagd från Oh Fredriksbergsängen 1920 (Linderoth i OHN).

Ganska sällsynt. Åar, sjöar.

Ej återfunnen vid Mh "Figeholm i ån" (Sterner 1933), ej heller på primärlokalen.

 

Potamogeton gramineus x lucens – gräsnate × grovnate

1 rapport. Funnen i 1 atlasruta, efter 1975.

Först belagd från Slissjön 1982 av Barbro Nilsson, bestämd av Thomas Karlsson 1983.

Sällsynt. Sjöar. Endast rapporterad från Slissjön (=primärfyndet)..

 

Potamogeton gramineus x natans – gräsnate × gäddnate

5 rapporter. Funnen i totalt 3 atlasrutor, 0 efter 1975, 3 tidigare.

Sällsynt. Sjöar och vattendrag.

Ej återfunnen. Hybriden har förgäves eftersökts på sina tidigare kända lokaler: Mh "Figeholm i ån" (Sterner 1933). "I en grundare bäck bland Hippuris [hästsvans] vid byn L. Laxemar" 1865 (Ekstrand i S). "L. Laxemar i ån" 1869 (Edmark i LD, UPS). Den lilla ån vid Laxemar har påverkats ganska kraftigt vid byggandet av ett vattenmagasin för Oskarshamnsverket.

 

Potamogeton lucens – grovnate

16 rapporter. Funnen i totalt 4 atlasrutor, 4 efter 1975, 1 tidigare.

Först uppgiven från Mh Trästen (E. Du Rietz ms 1914).

Sällsynt. Större sjöar och åar.

 

Potamogeton natans – gäddnate

87 rapporter. Funnen i totalt 53 atlasrutor, 53 efter 1975, 8 tidigare.

Först omnämnd 1844 från Mh "Mörtfors å" (Zantezon ms) och belagd från Dh Forshult 1910 (Linderoth i OHN).

Vanlig. Sjöar, myrgölar och vattendrag. Även i smågölar i skärgården.

 

Potamogeton obtusifolius – trubbnate

15 rapporter. Funnen i totalt 8 atlasrutor, 6 efter 1975, 2 tidigare.

Först omnämnd 1842 från Mh "Hellsingsö, sjön" (Rothstein ms). Ett belägg från Tu Kulltorp 1869 (Edmark i UPS) är troligen från Kulltorpsjön, varav södra delen ingår i nuvarande Oskarshamns kommun.

Sällsynt. Sjöar.

 

Potamogeton perfoliatus – ålnate

89 rapporter. Funnen i totalt 53 atlasrutor, 51 efter 1975, 12 tidigare.

Först omnämnd 1827 från Mh "I Gåsfjärden ej långt från Hunö" (Westelius ms) och belagd från Oskarshamn 1907 (Linderoth i OHN).

Vanlig i Östersjöns vikar. I inlandet ganska vanlig, främst i de större sjöarna.

 

Potamogeton polygonifolius – bäcknate

28 rapporter. Funnen i totalt 19 atlasrutor, 18 efter 1975, 2 tidigare.

Först belagd från Dh Forshult 1910 (Linderoth i OHN).

Ganska vanlig. Skogsbäckar, blöta kärr, diken.

 

Potamogeton praelongus – långnate

8 rapporter. Funnen i totalt 4 atlasrutor, 3 efter 1975, 1 tidigare.

Sällsynt. Klarvattensjöar. Främst i Viråns vattensystem.

 

Stuckenia filiformis – trådnate

22 rapporter. Funnen i totalt 10 atlasrutor, 9 efter 1975, 5 tidigare.

Först belagd från Mh "N. Uvös vik" 1837 (Wallman i LD).

Ganska sällsynt. Inom området endast påträffad i Östersjön. Oftast på sandbotten eller finsediment på några decimeters djup.

Ej återfunnen vid Mh Örö (F. Elmqvist i LD, 1889).

 

Stuckenia pectinata – borstnate

61 rapporter. Funnen i totalt 30 atlasrutor, 28 efter 1975, 9 tidigare.

Först uppgiven från Mh Fliviken och Gåsfjärden (Westelius ms 1827).

Mycket vanlig vid Östersjöns stränder. Oftast på djupare vatten än föregående art och även på grövre bottnar i mer exponerat läge.

 

Zannichellia major – storsärv

Zannichellia palustris var. major

30 rapporter. Funnen i totalt 20 atlasrutor, 19 efter 1975, 1 tidigare.

Först publicerad från Mh Figeholm vid Racklarna (Sterner 1933) och belagd från Dh Påskallavik 1959 (J. Christoffersson).

Vanlig i Östersjöns vikar.

 

Zannichellia palustris – hårsärv

4 rapporter. Funnen i totalt 4 atlasrutor, 4 efter 1975, inga tidigare.

Ganska vanlig. Östersjöns vikar, i regel grundare och mer skyddat än storsärv Z. major.

 

Ruppiaceae – natingväxter

Ruppia maritima – hårnating

2 rapporter. Funnen i 1 atlasruta, 0 efter 1975, 1 tidigare.

Först uppgiven från Mh Linnäs 1920 (Brundin enl Sterner ms).

Inga aktuella uppgifter, men känd från kusten både norr och söder om Oskarshamns kommun. Möjligen förbisedd.

 

Ruppia spiralis – skruvnating

27 rapporter. Funnen i totalt 18 atlasrutor, 18 efter 1975, inga tidigare.

Ganska vanlig i Östersjöns vikar.

 

Nartheciaceae – myrliljeväxter

Narthecium ossifragum – myrlilja

1 rapport. Funnen i 1 atlasruta, 0 efter 1975, 1 tidigare.

Misterhults sn 13 juli 1902 (A. Stjernspetz i S). Det är den enda kända uppgiften från området, men den vaga lokaluppgiften kan kanske tala för ett minnesfel eller en felskrivning för Misterhults by vid Virserum eller Markaryd. S. har samlat material från den förra platsen men inget annat från Mh. Å andra sidan har han material från Oskarshamn dagarna före och efter insamlingsdagen för myrliljan.

Ej återfunnen.

 

Melanthiaceae – nysrotsväxter

Paris quadrifolia – ormbär

61 rapporter. Funnen i totalt 25 atlasrutor, 24 efter 1975, 11 tidigare.

Först belagd från Kd Hultåsa 1862 (Regnéll i OHN).

Ganska sällsynt. Näringsrika, fuktiga lövskogar och bryn.

Ej återfunnen: Oh Fredriksberg (Linderoth i OHN, 1908). Hökängen (Emy Johansson i OHN, 1916). Oskarshamn (Frieberg i S, 1933). Mh Sippetorp (Vedelöv i OHN, 1961).

 

Colchicaceae – tidlöseväxter

Colchicum autumnale – tidlösa

12 rapporter. Funnen i totalt 4 atlasrutor, 4 efter 1975, inga tidigare.

Kvarstående eller förvildad. Artbestämningen är osäker. Först under senaste år har man uppmärksammat att flera olika arter av tidlösor odlas och förvildas.

 

Liliaceae – liljeväxter

Fritillaria imperialis – kejsarkrona

16 rapporter. Funnen i totalt 14 atlasrutor, 14 efter 1975, inga tidigare.

Kvarstående eller förvildad.

 

Fritillaria meleagris – kungsängslilja

7 rapporter. Funnen i totalt 3 atlasrutor, 3 efter 1975, inga tidigare.

Kvarstående eller förvildad.

 

Gagea lutea – vårlök

176 rapporter. Funnen i totalt 45 atlasrutor, 45 efter 1975, 9 tidigare.

Först belagd från Döderhult 1908 (Linderoth i OHN).

Vanlig. Ädellövskog, snår, näringsrik gräsmark nära bebyggelse, rabatter. Ofta i massförekomst i gräsmattor.

 

Gagea minima – dvärgvårlök

113 rapporter. Funnen i totalt 43 atlasrutor, 43 efter 1975, 4 tidigare.

Först belagd från Kd Carlerum 1862 (Regnéll i OHN).

Ganska vanlig. Förekommer som föregående art, men är vanligare än denna på torrare och näringsfattigare mark.

 

Gagea pratensis – ängsvårlök

56 rapporter. Funnen i totalt 5 atlasrutor, 5 efter 1975, 1 tidigare.

Först belagd från Oskarshamn 1906 (O. Köhler i S).

Sällsynt. I parker och planteringar samt på vägslänter. Börjar blomma tidigare än de andra vårlöksarterna.

Äldre fynd: Oh Stadsparken 1908 och 1910 (Linderoth i OHN resp O. Köhler i LD).

 

Gagea villosa – luddvårlök

G. arvensis

204 rapporter. Funnen i 1 atlasruta, 1 efter 1975, 1 tidigare.

Först belagd från Oh parken 1906 (O. Köhler i S). Även insamlad av densamme 1907 och 1910 (S, LD). Förekomsten beskrivs i rapporter inom projekt Linné av Nilsson & Gustafsson (1977a, 1985).

Mycket sällsynt. Glesa gräsmattor, helst under trädkronor av lind. Det stora antalet rapporter beror på att denna rödlistade art föjts på flera närbelägna platser.

 

Lilium bulbiferum – brandlilja

114 rapporter. Funnen i totalt 54 atlasrutor, 54 efter 1975, inga tidigare.

Vanlig. Länge kvarstående, främst vid torpställen. Ofta förvildad i snår och på renar.

 

Lilium candidum – madonnalilja

3 rapporter. Funnen i totalt 2 atlasrutor, 2 efter 1975, inga tidigare.

Kvarstående eller förvildad.

 

Lilium lancifolium – tigerlilja

1 rapport. Funnen i 1 atlasruta, efter 1975.

Kvarstående eller förvildad.

 

Lilium martagon – krollilja

31 rapporter. Funnen i totalt 22 atlasrutor, 22 efter 1975, inga tidigare.

Ganska vanlig. Kvarstående eller förvildad. Ödetomter, snår.

 

Tulipa gesneriana – tulpan

43 rapporter. Funnen i totalt 26 atlasrutor, 26 efter 1975, inga tidigare.

Först insamlad från Oskarshamn 1919 (Emy Johansson i OHN).

Ganska vanlig. Utkommen på avfallsplatser, vägkanter, skräpmark. Kvarstår endast några få år, blommar sällan.

 

Tulipa sylvestris – vildtulpan

7 rapporter. Funnen i totalt 5 atlasrutor, 4 efter 1975, 1 tidigare.

Kvarstående eller förvildad.

 

Tulipa tarda – flocktulpan

1 rapport. Funnen i 1 atlasruta, efter 1975.

Kvarstående eller förvildad.

 

Orchidaceae – orkideer

Cephalanthera longifolia – vit skogslilja

24 rapporter. Funnen i totalt 3 atlasrutor, 3 efter 1975, inga tidigare.

Först omnämnd 1833 från Tuna (sedermera Kristdala) "I en äng vid Hemmingsmåla" (Peterson ms). Denna uppgift finns i Oskarshamnsfloran men har i Smålandsfloran felaktigt lokaliserats till Lönneberga socken.

Mycket sällsynt. På flera av våra lokaler fåtalig med svaga, ofta ej blommande exemplar. Längre norrut, i Tjust, är arten vanligare och mer normalt utvecklad.

Ej återfunnen vid Mh "På vägen till Linnäset" (Zantezon ms 1844), ej heller på primärlokalen.

 

Cephalanthera rubra – röd skogslilja

8 rapporter. Funnen i totalt 2 atlasrutor, 0 efter 1975, 2 tidigare.

Inga aktuella fynd. Belagd från Misterhult Västra Ramnebo 1867 (A. P. Gustafsson i LD).

Äldre fynd. Insamlad vid Misterhult Westra Ramnebo 1867 (A. P. Gustafsson i LD). Fyndet beskrivs närmare

 

Coeloglossum viride – grönkulla

5 rapporter. Funnen i totalt 2 atlasrutor, 0 efter 1975, 2 tidigare.

Ej återfunnen. Grönkulla förekom i södra Sverige på ängar och har gått starkt tillbaka. Det finns inga aktuella fynd från Småland.

Uppgiven från Döderhult (Cederquist enl Sterner ms). Uppgiften är av Sterner försedd med ett frågetecken och kan således vara tveksam. Tu Åsen vid Issjön före 1950 (G. Svensson ms, Danielsson & Karlsson 1983).

 

Corallorhiza trifida – korallrot

21 rapporter. Funnen i totalt 11 atlasrutor, 6 efter 1975, 7 tidigare.

Först belagd 1862 från Kd Fagerhult (Regnéll i OHN).

Sällsynt. Lövkärr, grankärr, fattigkärr, tallmossar mellan tuvull Eriophorum vaginatum.

Ej återfunnen: Oh "Skogen nära Kikebo" (Köhler ms 1917). Dh Bråmåla (Cederquist enl Sterner 1933). "Påskallavik, 1 km SO" (Vedelöv i OHN, 1967). "Stensjö storskog" (A. Johansson i OHN, 1909). Mh Virkvarn (Linderoth i OHN, 1910). Ej heller återfunnen på primärlokalen.

 

Dactylorhiza maculata – fläcknycklar

12 rapporter. Funnen i totalt 6 atlasrutor, 2 efter 1975, 4 tidigare.

Först omnämnd 1833 från Kristdala "I en äng, Hasselås" (Peterson ms) och belagd från Oskarshamn 1907 (Linderoth i OHN).

Ganska vanlig. Skogsbryn, fuktig blandskog, ängsrester, små gräsbevuxna kärr, vägslänter. Endast subsp. maculata är representerad i området.

 

Dactylorhiza majalis subsp. majalis – majnycklar

4 rapporter. Funnen i 1 atlasruta, efter 1975.

Mycket sällsynt. Upptäckt 2005 på en fuktig, hävdad äng vid Krösås.

 

Dactylorhiza majalis subsp. sphagnicola – mossnycklar

19 rapporter. Funnen i totalt 3 atlasrutor, 3 efter 1975, inga tidigare.

Mycket sällsynt. Bland vitmossa i fattigkärr.

 

Dactylorhiza sambucina – Adam och Eva

155 rapporter. Funnen i totalt 21 atlasrutor, 19 efter 1975, 12 tidigare.

Först publicerad av Wahlenberg (1824): usque ad fluvium Wirboå angulo Oelandiae septentrionali oppositum satis frequenter [tämligen allmän till Virån mittför Ölands norra udde]. Först belagd 1862 från Misterhult Tjustgöl (Regnéll i OHN).

Ganska vanlig i mellanskärgården, saknas på utskären. Sällsynt i inlandet. Skrevor i strandnära klippor, kortvuxen, ofta mossrik gräsmark.

Ej återfunnen: Misterhult "I en äng till Tjustgöhl" (Hagström ms 1840). "Brandgärdet, Tjustgöl" (Zantezon ms 1844). Ramnebo 1867 (Edmark ms 1869).

 

Epipactis atrorubens – purpurknipprot

42 rapporter. Funnen i totalt 12 atlasrutor, 10 efter 1975, 4 tidigare.

Först belagd från Oh Humlekärrshult 1911 (Linderoth i OHN, som E. helleborine g violacea).

Sällsynt. Torr, solvarm tallskog. Inga aktuella fynd nära kusten.

Ej återfunnen på primärlokalen, ej heller vid Oh nära Kolberga 1916 (O. Köhler i S).

 

Epipactis helleborine – skogsknipprot

119 rapporter. Funnen i totalt 25 atlasrutor, 22 efter 1975, 11 tidigare.

Först belagd från Misterhult "Storängen vid Fårbo" 1857 (Lund i S).

Torr barr- och blandskog, skogsbryn, vägslänter.

 

Epipactis palustris – kärrknipprot

9 rapporter. Funnen i totalt 3 atlasrutor, 0 efter 1975, 3 tidigare.

Inga aktuella fynd. Kärrknipprot har minskat kraftigt och finns i Småland bara kvar på ett fåtal platser, huvudsakligen i landskapets norra del.

Äldre uppgifter. Oskarshamn (Österman ms 1862, Dusén 1868). Dh Björnhult (Cederquist enl Sterner 1933). Mh "I en äng till Hökhult" (Lindhagen ms 1833).

 

Goodyera repens – knärot

90 rapporter. Funnen i totalt 35 atlasrutor, 34 efter 1975, 9 tidigare.

Först belagd från Kd Bankhult 1862 (Regnéll i OHN).

Ganska vanlig. Torr tallskog, gammal granskog.

 

Gymnadenia conopsea – brudsporre

119 rapporter. Funnen i totalt 14 atlasrutor, 10 efter 1975, 8 tidigare.

Först omnämnd 1867 från Mh Ramnebo (Edmark ms 1869) och belagd från Dh Fagereke 1905 (A. Johansson i OHN).

Sällsynt. Ängar, ängsrester, naturbetesmark, skogsbryn.

Äldre uppgifter utan återfynd. Oskarshamn 1908 (O. Köhler i S). Sterner (ms) anför följande växtplatser: Kd Krokshult 1919, Bjälebo 1919, Mh Jämserum 1919.

 

Hammarbya paludosa – myggblomster

11 rapporter. Funnen i totalt 3 atlasrutor, 1 efter 1975, 2 tidigare.

Först uppgiven från Ösjökärr bland brunmossor i södra delen och vid en källa i den nordvästra delen (Hellman 1984a)

Mycket sällsynt.

 

Herminium monorchis – honungsblomster

12 rapporter. Funnen i totalt 5 atlasrutor, 0 efter 1975, 5 tidigare.

Inga aktuella fynd. Honungsblomster är bunden till kalkrika fuktängar med lågvuxen vegetation. Arten har minskat starkt i hela landet, och är numera borta från de flesta av fastlandslokalerna. Det finns inga aktuella fynd från Småland.

Äldre uppgifter. Oskarshamn (Österman ms 1862, Dusén 1868). Dh Björnhult (Cederquist enl Sterner 1933). Mh "I en äng till Hökhult" (Lindhagen ms 1833).

 

Neottia cordata – spindelblomster

28 rapporter. Funnen i totalt 12 atlasrutor, 6 efter 1975, 8 tidigare.

Först belagd från Kd Fagerhult (Regnéll i OHN, 1862).

Sällsynt, men som lätt förbisedd kanske underskattad. Fuktig skog, särskilt granskog i småkärr, gärna bland granvitmossa Sphagnum girgensonii.

Ej återfunnen på primärlokalen eller: Dh Forshult (Linderoth i OHN, 1907). Kd Fagerhult (Regnéll i OHN, 1862). Mh Ramnebo (Edmark ms). Sippetorp (Vedelöv i OHN, 1961).

 

Neottia nidus-avis – nästrot

15 rapporter. Funnen i totalt 8 atlasrutor, 3 efter 1975, 6 tidigare.

Nästrot förekommer mest på mullrik mark i tät lövskog. Den har spridda förekomster i landskapet, mest i dess norra och östra del.

Äldre fynd. Dh I sydsluttning längs vägen Glabo till L. Saltvik (C.-E. Nordenskjöld, 1930-talet enl O. Andersson i brev). Kd Humlenäs (Dahl 1961). Även sedd där senare på 1960-talet enl Mårten Aronsson. Ytternäs, troligen 1860-talet (Regnéll i OHN). Mh Virqvarn 1908 (O. Köhler i S). "Virkvarn, lövträdsbevuxen kulle" 1960 (Vedelöv i OHN).

 

Neottia ovata – tvåblad

32 rapporter. Funnen i totalt 12 atlasrutor, 6 efter 1975, 8 tidigare.

Först belagd från Kristdala 1862 (A. Meurling i OHN).

Sällsynt. Lundar, snår i ängsmark.

Ej återfunnen: Dh Fagereke (A. Johansson i OHN, 1908). Kd Östantorp (Törnqvist i OHN, 1946). Mh "Fårbo, skogsäng" (Vedelöv i OHN, 1961). Jämserum 1919 (Sterner ms).

 

Orchis mascula – Sankt Pers nycklar

30 rapporter. Funnen i totalt 5 atlasrutor, 5 efter 1975, 1 tidigare.

Först uppgiven från Mh Brandgärdet (Aspegren ms 1844). Uppgiften har tidigare betvivlats men kanske med orätt eftersom arten på senare tid påträffats på flera platser i Misterhult.

Sällsynt. Gles lövskog, lövbryn, vägkanter.

 

Orchis militaris – johannesnycklar

4 rapporter. Funnen i totalt 2 atlasrutor, 1 efter 1975, 1 tidigare.

Mycket sällsynt. Upptäckt av Elisabet Lönngren 2012 vid Oh Ärnemar.

 

Platanthera bifolia – nattviol

41 rapporter. Funnen i totalt 20 atlasrutor, 11 efter 1975, 11 tidigare.

Först publicerad från Mh Jungfrun (Linné 1745), omnämnd från Oskarshamn 1862 (Österman ms) och belagd därifrån 1907 (Linderoth i OHN).

Ganska vanlig. Naturbetesmark, skogsbryn. I skärgården även på klipphyllor och i blandskog. Endast subsp. bifolia, ängsnattviol är representerad i området.

 

Platanthera chlorantha – grönvit nattviol

39 rapporter. Funnen i totalt 19 atlasrutor, 19 efter 1975, 3 tidigare.

Först belagd från Oh Humlekärrshult 1918 (A. Johansson i OHN).

Ganska sällsynt. Igenväxande ängar och åkrar, skogsbryn.

 

Iridaceae – irisväxter

Crocosmia x crocosmiiflora – montbretia

Montbretia crocosmiiflora, Tritonia × crocosmiiflora

9 rapporter. Funnen i totalt 3 atlasrutor, 3 efter 1975, inga tidigare.

Först belagd från Oh Gröndal, utkastplats 1999 (Rühling i OHN).

Tillfällig på utkastplatser.

 

Crocus biflorus – blå bägarkrokus

3 rapporter. Funnen i 1 atlasruta, efter 1975.

Först belagd från Oh Humlekärrshult, grässlänt 2000 (Rühling i OHN).

Förvildad. I odling först under 1900-talets senare del. Spridd i närmaste omgivningen till trädgårdar.

 

Crocus chrysanthus – bägarkrokus

15 rapporter. Funnen i totalt 6 atlasrutor, 6 efter 1975, inga tidigare.

Först belagd från Oh Humlekärrshult, grässlänt 2000 (Rühling i OHN).

Förvildad. Vanlig i odling först under 1900-talets senare del. Spridd i närmaste omgivningen till trädgårdar.

 

Crocus speciosus – höstkrokus

1 rapport. Funnen i 1 atlasruta, efter 1975.

Först belagd från Oh Stenåldersvägen, buskage 2005 (Rühling i OHN).

Förvildad. I odling först under 1900-talets senare del. Spridd i närmaste omgivningen till trädgårdar.

 

Crocus tommasinianus – snökrokus

26 rapporter. Funnen i totalt 5 atlasrutor, 5 efter 1975, inga tidigare.

Först belagd från Oh Garvaregatan, vägslänt 1992 (Rühling i OHN).

Förvildad. I odling först under 1900-talets senare del. Spridd i närmaste omgivningen till trädgårdar.

 

Crocus vernus – vårkrokus

81 rapporter. Funnen i totalt 39 atlasrutor, 39 efter 1975, inga tidigare.

Först insamlad 1919 i Oskarshamn (Emy Johansson i OHN).

Ganska vanlig. Förvildad i gräsmattor och på vägslänter, även långt från tomter.

 

Crocus x hybridus – hybridbägarkrokus

2 rapporter. Funnen i 1 atlasruta, efter 1975.

Först belagd från Oh Humlekärrshult, grässlänt 2004 (Rühling i OHN).

Förvildad. I odling först under 1900-talets senare del. Spridd i närmaste omgivningen till trädgårdar.

 

Crocus x stellaris – gullkrokus

47 rapporter. Funnen i totalt 21 atlasrutor, 21 efter 1975, inga tidigare.

Först belagd från Oh Södra Fallebo bollplan, skogsbryn (Rühling i OHN).

Ganska vanlig. Förvildad i gräsmattor och på vägslänter, även långt från tomter.

 

Iris aphylla – skomakariris

9 rapporter. Funnen i totalt 2 atlasrutor, 2 efter 1975, inga tidigare.

Först belagd från Dh Lundintorpet (Rühling i OHN, bestämd till I. pumila av Thomas Karlsson, ombestämd till I. aphylla av T. Tyler 2011)

Sällsynt. Kvarstående.

 

Iris danfordiae – vintergäcksiris

1 rapport. Funnen i 1 atlasruta, efter 1975.

Först belagd från Mh Fårbo (Christer ek i OHN).

Kvarstående efter odling.

 

Iris germanica – trädgårdsiris

64 rapporter. Funnen i totalt 43 atlasrutor, 43 efter 1975, inga tidigare.

Först noterad från Oh Varvet, 1983.

Ganska vanlig. En tålig art som sedan gammalt ofta odlas i trakten. Kvarstående eller spridd med rotdelar. Ödetomter, hällar, skräpmark.

 

Iris pseudacorus – svärdslilja

147 rapporter. Funnen i totalt 64 atlasrutor, 64 efter 1975, 15 tidigare.

Först omnämnd från Tu "I en bäck på Syserums ägor" (Sjögren ms 1823) och belagd från Kd Bankhult 1862 (Regnéll i OHN).

Vanlig. Stränder vid sjöar och åar, lövkärr, myrgölar. Även i skärgården, i hällkar eller på stränder där berghällar leder ut sötvatten.

 

Iris pumila – dvärgiris

2 rapporter. Funnen i totalt 2 atlasrutor, 2 efter 1975, inga tidigare.

Först uppgiven från Dh Puksjömåla (Rühling 1997).

Kvarstående efter odling. Expertbestämda belägg saknas och det kan eventuellt röra sig om I. aphylla.

 

Iris sibirica – strandiris

2 rapporter. Funnen i totalt 2 atlasrutor, 2 efter 1975, inga tidigare.

Först belagd från Dh Linghem 2015 (Rühling i OHN, bestämd av T. Tyler).

Sällsynt. Kvarstående eller förvildad.

 

Iris x sambucina – fläderiris

2 rapporter. Funnen i 1 atlasruta, efter 1975.

Först belagd 2001 från Oh Grimskallen, bergsskreva (Rühling i OHN, bestämd till I. × sambucina av T. Tyler 2011).

Kvarstående efter odling.

 

Xanthorrhoeaceae – grästrädsväxter

Hemerocallis fulva – brunröd daglilja

33 rapporter. Funnen i totalt 22 atlasrutor, 22 efter 1975, inga tidigare.

Ganska vanlig. Förvildad på utkastplatser och skräpmark nära bebyggelse.

 

Hemerocallis lilioasphodelus – gul daglilja

17 rapporter. Funnen i totalt 14 atlasrutor, 14 efter 1975, inga tidigare.

Ganska sällsynt. Förvildad på utkastplatser och skräpmark nära bebyggelse.

 

Amaryllidaceae – amaryllisväxter

Allium caeruleum – azurlök

1 rapport. Funnen i 1 atlasruta, efter 1975.

Först publicerad från Mh blomsterhult av Rühling (1997).

Utkommen från odling.

 

Allium carinatum – rosenlök

1 rapport. Funnen i 1 atlasruta, 0 efter 1975, 1 tidigare.

Felaktig uppgift. Uppgiven från Dh av Lundwall (ms 1824) från "en äng vid Sörvik". Sannolikt avses en form av backlök A. oleraceum

 

Allium cepa – lök

4 rapporter. Funnen i totalt 3 atlasrutor, 3 efter 1975, inga tidigare.

Utkommen från odling, mestadels kortlivad på utkastplatser.

 

Allium hollandicum – purpurlök

A. aflatunense

10 rapporter. Funnen i totalt 4 atlasrutor, 4 efter 1975, inga tidigare.

Först påträffad 1990 under bergtallar vid Oskarshamns lasarett av J. Christoffersson. Publicerad därifrån av Rühling (1997).

Ofta odlad sedan slutet av 1900-talet och lätt förvildad.

 

Allium oleraceum – backlök

181 rapporter. Funnen i totalt 64 atlasrutor, 64 efter 1975, 16 tidigare.

Först omnämnd från Mh Jungfrun av Linné (1745) som Cepa fertilis (jämför A. schoenoprasum gräslök ovan). Omnämnd från Dh "Vid Östersjön nära Sörvik" (Lundvall ms 1824) och belagd från Misterhult 1857 (Lund i S) samt mer preciserat från Oh Humlekärrshult 1907 (Linderoth i OHN).

Mycket vanlig. Gräsmark, torrbackar, snår, lövskog.

 

Allium schoenoprasum – gräslök

172 rapporter. Funnen i totalt 38 atlasrutor, 37 efter 1975, 18 tidigare.

Först publicerad från Mh Jungfrun av Linné (1745) och belagd därifrån av Floderus 1853 (S). Omnämnd från Dh "Vid Östersjön nära Sörvik" av Lundvall (ms 1824). Belagd 1855 från Mh Örö (Scheutz i S, UPS) och publicerad d#

Vanlig i klippskärgården. I inlandet kvarstående eller bara i ringa utsträckning förvildad, och då oftast i bergterräng eller på torrbackar.

 

Allium scorodoprasum – skogslök

335 rapporter. Funnen i totalt 63 atlasrutor, 62 efter 1975, 21 tidigare.

Först publicerad från Misterhults sn (Holmberger 1780) och med mer preciserad lokalangivelse omnämnd 1827 från Mh "I en äng vid Misterhults Prgd" (Westelius ms). Belagd från Mh Figeholm 1862 (E. Carlsson i S).

Vanlig. Snår, renar, lundområden, strandvallar och strandsnår i skärgården. Mest i anslutning till gammal bebyggelse. Förekommer bl a vid de flesta ödetorp, sannolikt som odlingsrest.

 

Allium sphaerocephalon – klotlök

1 rapport. Funnen i 1 atlasruta, 0 efter 1975, 1 tidigare.

Sandlök Allium vineale som insamlats av Floderus på Mh Jungfrun 1853 ombestämdes av Nybom (1946) till A. sphaerocephalum. Den ursprungliga bestämningen var dock riktig (I. Ottosson i brev).

 

Allium ursinum – ramslök

37 rapporter. Funnen i totalt 12 atlasrutor, 11 efter 1975, 2 tidigare.

Först belagd från Oskarshamn 1905 (O. Köhler i S) och mer preciserat, men sannolikt avseende samma plats, Oh Fredriksberg 1907 (O. Köhler i S, Linderoth i OHN). Även insamlad vid Oskarshamn av Köhler 1912, 1918, 1919 (LD, S, GB). Finns ännu kvar vid Fredriksberg.

Sällsynt. Fuktig, mullrik lövskog.

Inplanterad vid Dh Lilla Hycklinge omkring 1990 och riklit spridd längs en bäck.

 

Allium vineale – sandlök

141 rapporter. Funnen i totalt 62 atlasrutor, 61 efter 1975, 11 tidigare.

Först belagd från Mh Jungfrun 1853 (Floderus i S). Publicerad från Oskarshamn av Scheutz (1862) samt belagd från Oh Mockebo 1907 (Linderoth i OHN).

Vanlig. Torr gräsmark, snår, buskbryn, strandklippor.

 

Allium x proliferum – luftlök

A. cepa var. viviparum

1 rapport. Funnen i 1 atlasruta, efter 1975.

Förvildad eller kvarstående.

 

Galanthus elwesii – turkisk snödroppe

15 rapporter. Funnen i totalt 5 atlasrutor, 5 efter 1975, inga tidigare.

Först belagd från Dh Rödsleskolen 1989.

Förvildad. Vanlig i odling först under senare delen av 1900-talet.

 

Galanthus nivalis – snödroppe

141 rapporter. Funnen i totalt 49 atlasrutor, 49 efter 1975, 2 tidigare.

Först belagd från Oskarshamn 1907 (Linderoth i OHN).

Ganska vanlig. Sedan gammalt odlad, kvarstående eller förvildad. Ödetomter, snår, gräsmark.

 

Galanthus woronowii – grön snödroppe

12 rapporter. Funnen i totalt 3 atlasrutor, 3 efter 1975, inga tidigare.

Först belagd från Dh Rödsleskolen 1991 (som G. ikariae).

Förvildad. Tagen i odling först under senare delen av 1900-talet.

 

Galanthus x valentinei – hybridsnödroppe

3 rapporter. Funnen i totalt 3 atlasrutor, 3 efter 1975, inga tidigare.

Först belagd 2000 från Dh Lilla Hycklinge (RühlingR i OHN).

Förvildad från odling.

 

Leucojum vernum – snöklocka

1 rapport. Funnen i 1 atlasruta, efter 1975.

Först noterad från Mh Örö 2004 av Roger Karlsson.

Förvildad. Sällan odlad i trakten.

 

Narcissus pseudonarcissus – påsklilja

178 rapporter. Funnen i totalt 55 atlasrutor, 55 efter 1975, 2 tidigare.

Först belagd från Oskarshamn 1908 (Linderoth i OHN).

Funnen i 66 rutor, vanlig. Kvarstående eller förvildad. Ödetomter, vägkanter, slänter, lövbryn, utkastplatser. Underarter och varieteter ingår i redovisningen här.

 

Narcissus x cyclazetta – tätatät

N. asturiensis, N. 'Tete-a-tete'

9 rapporter. Funnen i totalt 4 atlasrutor, 4 efter 1975, inga tidigare.

Först noterad 1992 från Mh Kyrkgölen, utfyllnadsmark av Rühling.

Sedan 1980-talet vanlig som krukväxt, efter blomningen ofta utplanterad eller utslängd på avfallsplatser.

 

Juncaceae – tågväxter

Luzula luzuloides – vitfryle

31 rapporter. Funnen i totalt 3 atlasrutor, 3 efter 1975, 1 tidigare.

Först belagd från Oh Nya kyrkogården 1919 (O. Köhler i LD, OHN, S, UPS).

Sällsynt. Sannolikt inkommen med gräsfrö från Tyskland (Hylander 1943b). Vitfryle är beständig på sina parkartade lokaler, men visar ingen nämnvärd tendens till att sprida sig utanför dem.

 

Poaceae – gräs

Poa chaixii – parkgröe

29 rapporter. Funnen i totalt 6 atlasrutor, 6 efter 1975, 1 tidigare.

Först belagd från Oh Nya kyrkogården 1921 (O. Köhler i S).

Sällsynt. Parker, lövskog. Sannolikt inkommen med tyskt gräsfrö kring 1800-talets slut (Hylander 1966).

 

Rosaceae – rosväxter

Geum hispidum – sträv nejlikrot

483 rapporter. Funnen i totalt 55 atlasrutor, 51 efter 1975, 38 tidigare.

Först publicerad av Hartman (1838) från Mh Tjustgöl och belagd från Mh prästgården 1851 (Goldkuhl i UPS). Odaterade insamlingar (troligen från 1820- eller 1830-talet) från Misterhults sn finns av Arrhenius, Berglund och Tallin (i S och UPS).

Ganska vanlig. Torr gräsmark, vägkanter, betesmark. Ofta riklig på igenväxande åkrar eller svagt hävdad betesmark. Köhler (ms 1917) anger förekomsten kring Oskarshamn som ymnig.

Ej återfunnen. Långt ifrån alla äldre lokaler har återbesökts men anmärkningsvärt är att arten nu saknas på många av sina äldre fyndplatser i Misterhults skärgård. I samtliga fall utgjordes dessa av större öar med djurhållning, vilken senare upphört.

 

Geum hispidum x urbanum – sträv nejlikrot × nejlikrot

80 rapporter. Funnen i totalt 17 atlasrutor, 6 efter 1975, 14 tidigare.

Först uppgiven från Mh Örö 1900 (C. Pleijel i S).

Sällsynt, men måhända otillräckligt uppmärksammad. Torr gräsmark, vägkanter. Att döma av de många äldre fynden bildas hybriden ganska lätt där föräldraarterna möts.

Äldre uppgifter: Från 1900-talets början finns många insamlingar från Oskarshamn av E. och O. Köhler, t ex 1902, 1903, 1904, 1905, 1907, 1908, 1909, 1912, 1914, 1915, 1919, 1921 och 1923 (i GB, LD, S, UME, UPS och YS). Mer preciserade lokaler är

 

Geum rivale – humleblomster

125 rapporter. Funnen i totalt 63 atlasrutor, 62 efter 1975, 10 tidigare.

Först belagd från Oskarshamn 1908 (Linderoth i OHN).

Vanlig. Högörtängar, kärrkanter, alskog, fuktig gräsmark. Allmän på fastlandet men ovanlig i skärgården.

 

Geum rivale x urbanum – humleblomster × nejlikrot

37 rapporter. Funnen i totalt 16 atlasrutor, 16 efter 1975, 1 tidigare.

Först belagd från Oskarshamn 1902 (O. Köhler i S).

Ganska sällsynt. Lövbryn och kärrkanter där föräldraarterna möts.

Ej återfunnen vid Oh Fredriksber

 

Geum urbanum – nejlikrot

189 rapporter. Funnen i totalt 64 atlasrutor, 64 efter 1975, 13 tidigare.

Först publicerad från Mh Jungfrun (Linné 1745), omnämnd från Mh Göljhult av Westelius (ms 1827) och belagd från Mh Tjustgöl 1862 (Regnéll i OHN).

Vanlig. Lundar, bryn, snår, gårdar, blomrabatter, skräpmark.

 

Rubus chamaemorus – hjortron

44 rapporter. Funnen i totalt 23 atlasrutor, 20 efter 1975, 6 tidigare.

Först uppgiven 1823 från Tu "Hjortronmåsen Syserums ägor sparsamt" (Sjögren ms). Belagd från Döderhult 1908 (A. Johansson i OHN).

Ganska sällsynt I tallskog på torv kring myrgölar och på gungflyets kant mot fastmarken. Även på småmyrar i klippskärgården. På många lokaler förekommer endast hanplantor, och fruktsättningen är även i övrigt sparsam i de mestadels små bestånden.

Tidigare funnenMh Svinskär vid näckrosgölen på öns nordöstra sida (Evald Wiström enl Roger karlsson). Senast sedd där på 1970-talet.

 

Rubus muenteri – grönbladsbjörnbär

R. scheutzii

694 rapporter. Funnen i totalt 7 atlasrutor, 7 efter 1975, 3 tidigare.

Först publicerad från Oskarshamn av Scheutz (1871) som R. thyrsoideus var. virescens och belagd från "Oskarshamn, skogsbackar" 1878 (A. Lund i S). Det svenska namnet oskarshamnsbjörnbär lancerades av Domeij (1948).

Sällsynt. Torra steniga ställen som vägkanter, berg, rösen. Förekommer rikligast i södra delen av Oskarshamns tätort. Mer information finns på sidan Grönbladsbjörnbär.

 

Ulmaceae – almväxter

Ulmus glabra – skogsalm

177 rapporter. Funnen i totalt 58 atlasrutor, 57 efter 1975, 11 tidigare.

Först insamlad från Mh Tjustgöl 1862 (Regnéll i OHN).

Vanlig. Förmodligen spontan i raviner samt i block- och mullrik lövskog. Ofta planterad vid gårdar och spridd i omgivningarna.

 

Ulmus minor – lundalm

2 rapporter. Funnen i totalt 2 atlasrutor, 2 efter 1975, inga tidigare.

Kvarstående eller förvildad.

 

Cannabaceae – hampväxter

Cannabis sativa – hampa

16 rapporter. Funnen i totalt 5 atlasrutor, 5 efter 1975, inga tidigare.

Tillfällig.

 

Urticaceae – nässelväxter

Parietaria officinalis – väggört

32 rapporter. Funnen i 1 atlasruta, efter 1975.

Förvildad.

 

Urtica dioica – brännässla

142 rapporter. Funnen i totalt 67 atlasrutor, 67 efter 1975, 13 tidigare.

Först publicerad från Mh Jungfrun (Erikson 1904) och belagd från Oskarshamn 1907 (Linderoth i OHN).

Mycket vanlig. På näringsrik mark. Snår, tångvallar, tomter, lagårdar, skräpmark.

 

Urtica urens – etternässla

43 rapporter. Funnen i totalt 20 atlasrutor, 20 efter 1975, 1 tidigare.

Först belagd från Döderhult 1906 (A. Johansson i OHN).

Ganska vanlig men i regel fåtalig. På odlad mull- och näringsrik mark, t ex rabatter och trädgårdsland, handelsträdgårdar.

 

Fagaceae – bokväxter

Fagus sylvatica – bok

58 rapporter. Funnen i totalt 20 atlasrutor, 19 efter 1975, 7 tidigare.

Först publicerad från Mh Virbo (Scheutz 1862) och insamlad vid Oh Fallebo 1909 (Linderoth i OHN).

Ganska sällsynt. Kvarstående eller förvildad. Blandskog, bryn, ej på fuktig mark. Planterad i dungar längs Viråns dalgång mellan Virkvarn och Virbo på 1800-talet, men uppträder eljest ej i större bestånd inom området. De flesta förekomster kan härledas till planterade träd i närheten.

 

Quercus petraea – bergek

67 rapporter. Funnen i totalt 21 atlasrutor, 14 efter 1975, 11 tidigare.

Först belagd från Misterhult 1839 (Wallman i LD).

Ganska sällsynt. Berg, blockmark, åsar. Oftast bara enstaka träd, men några större bestånd finns i blockig terräng vid sjöar, gärna i solexponerade branter..

 

Quercus petraea x robur – bergek × skogsek

110 rapporter. Funnen i totalt 61 atlasrutor, 61 efter 1975, 11 tidigare.

Först belagd från Döderhult 1898 (K. Gunnarsson i S).

Vanlig. Berg- och hällmarker, åsar, även annan mager skogsmark. Ljusälskande, därför särskilt vanlig på hyggen, åkerholmar och åkerrenar samt i bryn.

 

Quercus robur – skogsek

738 rapporter. Funnen i totalt 68 atlasrutor, 68 efter 1975, 17 tidigare.

Först omnämnd från Ml Åskögle 1670 (Aspelands häradsrätts dombok enl Sjöö 1979). Publicerad från Mh Jungfrun (Linné 1745) och från socknens fastlandsdel av Craelius (1774). Belagd från Oskarshamn 1905 (O. Köhler i LD).

Mycket vanlig. Blandskog, bryn, åkerholmar, berg, hagmark, åsar.

 

Quercus rubra – rödek

4 rapporter. Funnen i totalt 3 atlasrutor, 3 efter 1975, inga tidigare.

Förvildad.

 

Myricaceae – porsväxter

Myrica gale – pors

102 rapporter. Funnen i totalt 54 atlasrutor, 52 efter 1975, 13 tidigare.

Först uppgiven från Oskarshamnstrakten av Österman (ms 1862) och belagd från Dh Djupeträsk 1906 (A. Johansson i OHN).

Vanlig. Stränder vid sjöar och åar, mader, fattigkärr. Sparsam i kustbandet och skärgården.

 

Juglandaceae – valnötsväxter

Juglans regia – valnöt

3 rapporter. Funnen i totalt 2 atlasrutor, 1 efter 1975, 2 tidigare.

Först noterad från Oh Patrullvägen och publicerad därifrån i smålandsfloran (2007).

Förvildad.

 

Betulaceae – björkväxter

Alnus glutinosa – klibbal

170 rapporter. Funnen i totalt 67 atlasrutor, 67 efter 1975, 13 tidigare.

Först publicerad från Misterhults sn av Craelius (1774) och mer preciserat från Mh Jungfrun (Erikson 1904). Belagd från Oskarshamn 1909 (Linderoth i OHN). Omnämnd från Kd Fallebo i samband med en rättegång 1741 enligt Sjöö (1993).

Mycket vanlig. Stränder, kärr, dikeskanter, fuktig betesmark.

 

Alnus incana – gråal

3 rapporter. Funnen i totalt 3 atlasrutor, 3 efter 1975, inga tidigare.

Först uppgiven från Mh Frisksjön 1985 och publicerad därifrån i oskarshamnsfloran (1996).

Sällsynt. Kvarstående eller förvildad.

Ej återfunnen vid Dh Stångehamn eller Mh Frisksjön – arten möjligen missuppfattad av uppgiftslämnaren.

 

Betula nana – dvärgbjörk

11 rapporter. Funnen i totalt 2 atlasrutor, 2 efter 1975, 1 tidigare.

Först insamlad av L. Cederkvist (i OHN), troligen vid 1900-talets början. Fyndet har noterats av Sterner (ms) "vid en liten göl i mitten av ett fjällikt område i Malghults skog" vilket torde avse nedan nämnda lokal, Kd Ramsdale göl. Publicerad därifrån av Aronsson (1977).

Mycket vanlig.

 

Betula pendula – vårtbjörk

B. verrucosa

298 rapporter. Funnen i totalt 68 atlasrutor, 67 efter 1975, 14 tidigare.

Först publicerad från Misterhults sn av Craelius (1774, enbart som björk) och insamlad vid Oh Kikebo 1898 (Birger Solberg i OHN).

Mycket vanlig. Skogar, bryn, hagar, hyggen, oftast på torrare mark än glasbjörk B. pubescens. Sparsam i ytterskärgården.

 

Betula pubescens – glasbjörk

131 rapporter. Funnen i totalt 67 atlasrutor, 67 efter 1975, 11 tidigare.

Först publicerad från Mh Jungfrun (Linné 1745, som Betula, och med största sannolikhet avseende glasbjörk som är den allra vanligaste arten på Jungfrun). Belagd från Oh Lilla Mark 1908 (Linderoth i OHN).

Mycket vanlig. Fuktig skog, kärr, mosselaggar, dikeskanter. I ytterskärgården den vanligaste björkarten.

 

Carpinus betulus – avenbok

14 rapporter. Funnen i totalt 5 atlasrutor, 5 efter 1975, inga tidigare.

Sällsynt. Kvarstående eller förvildad.

 

Corylus avellana – hassel

346 rapporter. Funnen i totalt 64 atlasrutor, 64 efter 1975, 18 tidigare.

Först insamlad vid Kd Bankhult 1862 (Regnéll i OHN).

Mycket vanligLundar, blandskog, hagar, bryn, särskilt på stenig men mullrik mark. Sällsynt i mellanskärgården, nästan aldrig på ytterskären.

 

Salicaceae – videväxter

Populus alba – silverpoppel

5 rapporter. Funnen i totalt 2 atlasrutor, 1 efter 1975, 1 tidigare.

Först uppgiven från Oskarshamnstrakten av Köhler (ms 1913).

Kvarstående eller förvildad.

 

Populus balsamifera – balsampoppel

2 rapporter. Funnen i totalt 2 atlasrutor, 2 efter 1975, inga tidigare.

 

Populus balsamifera 'Hortensis' – vanlig balsampoppel

9 rapporter. Funnen i totalt 6 atlasrutor, 6 efter 1975, inga tidigare.

Först funnen vid Kd Nynås av Å. Rühling 1977.

Kvarstående eller förvildad

 

Populus laurifolia – lagerpoppel

2 rapporter. Funnen i 1 atlasruta, efter 1975.

Först belagd från Virkvarn av Å. Rühling 1986 och publicerad av densammet 1997.

Kvarstående eller förvildad.

 

Populus nigra – svartpoppel

4 rapporter. Funnen i totalt 3 atlasrutor, 3 efter 1975, inga tidigare.

 

Populus nigra 'Italica' – italiensk pelarpoppel

3 rapporter. Funnen i totalt 2 atlasrutor, 2 efter 1975, 1 tidigare.

 

Populus nigra 'Plantierensis' – pelarpoppel

4 rapporter. Funnen i 1 atlasruta, efter 1975.

 

Populus simonii – kinesisk poppel

1 rapport. Funnen i 1 atlasruta, efter 1975.

 

Populus tremula – asp [trädet]

210 rapporter. Funnen i totalt 68 atlasrutor, 67 efter 1975, 19 tidigare.

Först publicerad från Mh Jungfrun (Linné 1745) och insamlad vid Kd Bankhult 1862 (Regnéll i OHN).

Mycket vanlig. Helst något fuktiga skogar, bryn, igenväxande odlingsmark.

 

Populus trichocarpa – jättepoppel

7 rapporter. Funnen i totalt 4 atlasrutor, 4 efter 1975, inga tidigare.

Kvarstående eller förvildad.

 

Populus x canadensis – kanadapoppel

P. deltoides × nigra

6 rapporter. Funnen i totalt 4 atlasrutor, 4 efter 1975, inga tidigare.

Först funnen vid Mh Misterults gård 1988 av Å. Rühling och publicerad av densamme 1997.

Kvarstående eller förvildad.

 

Populus x canadensis 'Marilandica' – marylandpoppel

1 rapport. Funnen i 1 atlasruta, efter 1975.

Först belagd från Oh Havslätt 2003 (Rühling i OHN).

Kvarstående.

 

Populus x canadensis 'Serotina' – höstpoppel

4 rapporter. Funnen i totalt 3 atlasrutor, 3 efter 1975, inga tidigare.

Först noterad från Mh Bredviksbadet 1998 och belgad därifrån 2003 (Rühling i OHN).

Kvarstående eller förvildad.

 

Populus x canescens – gråpoppel

P. alba × tremula (?)

2 rapporter. Funnen i totalt 2 atlasrutor, 2 efter 1975, inga tidigare.

Först funnen vid Dh Påskallaviks skola, rotskott i gräsplan, långt från moderträdet (Å. Rühling 1992) och publicerad av densamme 1997.

Kvarstående eller förvildad. Sprider sig lätt med rotskott.

 

Populus x jackii – ontariopoppel

P. balsamifera × deltoides, P. × gileadensis, P. × jackii

1 rapport. Funnen i 1 atlasruta, efter 1975.

Först publiceradMh Virbo av Rühling (1997).

Kvarstående eller förvildad.

 

Salix alba – vitpil

17 rapporter. Funnen i totalt 4 atlasrutor, 4 efter 1975, 1 tidigare.

 

Salix aurita x cinerea – bindvide × gråvide

4 rapporter. Funnen i totalt 4 atlasrutor, 1 efter 1975, 3 tidigare.

 

Salix aurita x repens subsp. repens – bindvide × krypvide

2 rapporter. Funnen i 1 atlasruta, 0 efter 1975, 1 tidigare.

 

Salix caprea subsp. caprea – vanlig sälg

1 rapport. Funnen i 1 atlasruta, efter 1975.

 

Salix caprea x cinerea – sälg × gråvide

1 rapport. Funnen i 1 atlasruta, 0 efter 1975, 1 tidigare.

 

Salix euxina – knäckepil

3 rapporter. Funnen i totalt 2 atlasrutor, 2 efter 1975, inga tidigare.

Först insamlad vid Oh Fredriksberg 1907 (A. Johansson i OHN).

Förvildad, bofast. Mestadels nära bebyggelse och i anslutning till vatten eller fuktmark, särskilt längs åarna.

Namnförbistring

 

Salix purpurea – rödvide

2 rapporter. Funnen i 1 atlasruta, efter 1975.

Förvildad, tillfällig.

 

Salix starkeana – ängsvide

2 rapporter. Funnen i 1 atlasruta, efter 1975.

 

Salix viminalis – korgvide

9 rapporter. Funnen i totalt 8 atlasrutor, 8 efter 1975, 1 tidigare.

Först belagd från Oh Stadsparken 1933 (Linderoth i OHN).

Ganska sällsynt. Förvildad, bofast. Vägkanter, dikeskanter.

 

Salix x dasyclados – sammetsvide

 

Salix x fragilis – grönpil

43 rapporter. Funnen i totalt 14 atlasrutor, 14 efter 1975, 2 tidigare.

 

Salix x pendulina – fontänpil

S. × elegantissima, S. fragilis × babylonica

8 rapporter. Funnen i totalt 2 atlasrutor, 2 efter 1975, inga tidigare.

Förvildad.

 

Salix x salamonii – kaskadpil

2 rapporter. Funnen i 1 atlasruta, efter 1975.

 

Salix x smithiana – häckvide

1 rapport. Funnen i 1 atlasruta, efter 1975.

 

Polygonaceae – slideväxter

Aconogonon divaricatum – vippslide

3 rapporter. Funnen i 1 atlasruta, efter 1975.

Först belagd 2002 från Oh Havslätts camping (Å. Rühling i OHN) och publicerad därifrån i smålandsfloran.

Spridd från odling.

 

Bistorta officinalis – stor ormrot

1 rapport. Funnen i 1 atlasruta, efter 1975.

Först funnen 1985 vid Kd Möllekulla 1985 och publicerad i oskarshamnsfloran.

Spridd från odling.

 

Bistorta vivipara – ormrot

Polygonum viviparum

12 rapporter. Funnen i totalt 4 atlasrutor, 2 efter 1975, 2 tidigare.

Först belagd från Kristdala 1862 (A. Meurling i OHN, Regnéll i OHN) och publicerad i oskarshamnsfloran.

Mycket sällsynt. Frisk till fuktig. hävdad gräsmark.

Uppgiven av Götmark (ms) från Mh Örö som "ormrot". Troligen felskrivning för ormtunga Ophioglossum vulgatum. Uppgifen återkommer hos Gustafsson (1995).

 

Fagopyrum esculentum – bovete

17 rapporter. Funnen i totalt 8 atlasrutor, 5 efter 1975, 4 tidigare.

Först belagd från Mh Vinö 1838 (Hj. Holmgren i LD).

Förvildad, tillfällig. Odlas ibland som bifoder och kan därvid hålla sig kvar några år genom självsådd. Uppträder också tillfälligt efter att ha använts som fågelfrö.

Ej återfunnen: Oskarshamn (O. Köhler i LD

 

Fagopyrum tataricum – sibiriskt bovete

3 rapporter. Funnen i totalt 2 atlasrutor, 1 efter 1975, 1 tidigare.

Först belagd från Kd Bankult (Regnéll i OHN),

Odlad. Tillfällig

Ej återfunnen: Kd Bankhult (=primärlokalen).

 

Persicaria lapathifolia subsp. lapathifolia – strandpilört

Polygonum lapathifolium ssp. lapathifolium

1 rapport. Funnen i 1 atlasruta, efter 1975.

Mycket sällsynt. Tillfällig hamninkomling.

 

Polygonum aviculare subsp. boreale – nordtrampört

9 rapporter. Funnen i totalt 5 atlasrutor, 2 efter 1975, 3 tidigare.

Troligen ej helt ovanlig i Misterhults skärgård men otillräckligt uppmärksammad.

 

Polygonum aviculare subsp. microspermum – bägartrampört

P. arenastrum, P. aviculare ssp. aequale, P. calcatum

17 rapporter. Funnen i totalt 13 atlasrutor, 12 efter 1975, 3 tidigare.

Mycket vanlig. Grusmark, ladugårdsplaner, vägkanter, trädgårdsland och skräpmark. Sterner (1933) nämner att den ej är iakttagen på havsstränder.

 

Polygonum aviculare subsp. neglectum – smal trampört

8 rapporter. Funnen i totalt 6 atlasrutor, 5 efter 1975, 1 tidigare.

 

Polygonum aviculare subsp. rurivagum – spetstrampört

P. aviculare var. angustissimum, P. neglectum

8 rapporter. Funnen i totalt 7 atlasrutor, 7 efter 1975, inga tidigare.

Ej vanlig. Torr, sandig mark.

 

Reynoutria sachalinensis – jätteslide

Reynoutria sachalinensis

10 rapporter. Funnen i totalt 6 atlasrutor, 6 efter 1975, inga tidigare.

Först belagd från Oh Järnvägsstationen 1982 och publicerad därifrån i oskarshamnsfloran.

Sällsynt. Förvildad och varaktig.

 

Rheum rhabarbarum – rabarber

R. × cultorum, R. × hybridum

28 rapporter. Funnen i totalt 20 atlasrutor, 20 efter 1975, inga tidigare.

Ganska vanlig. Kvarstående eller utkommen på avfallsplatser och vägslänter brukar rabarber kunna hålla sig kvar i många år.

 

Rumex crispus x longifolius – krusskräppa × gårdsskräppa

1 rapport. Funnen i 1 atlasruta, 0 efter 1975, 1 tidigare.

Insamlad vid Oh Fallebo 1913 (O. Köhler i OHN).

 

Rumex crispus x obtusifolius – krusskräppa × tomtskräppa

18 rapporter. Funnen i totalt 2 atlasrutor, 1 efter 1975, 1 tidigare.

Att döma av de många äldre insamlingarna är hybriden ej ovanlig.

 

Rumex hydrolapathum – vattenskräppa

15 rapporter. Funnen i totalt 5 atlasrutor, 4 efter 1975, 2 tidigare.

Först publicerad av Ekstrand (1866) från Mh "Vid Lilla Laxemar och Ekerum". Återfunnen i Sörå nära dessa gårdar.

Sällsynt. I strandkanten vid åar och sjöar.

 

Rumex longifolius x obtusifolius – gårdsskräppa × tomtskräppa

16 rapporter. Funnen i totalt 2 atlasrutor, 0 efter 1975, 2 tidigare.

Oskarshamn 1907 (Linderoth i OHN, O. Köhler i LD, UPS). Oh Fallebo 1913, 1914 (O. Köhler i LD, OHN, UPS).

 

Rumex maritimus subsp. maritimus – vanlig strandskräppa

9 rapporter. Funnen i totalt 2 atlasrutor, 0 efter 1975, 2 tidigare.

Arten förekommer på fuktiga, näringsrika stränder, men uppträder också som ruderat- och barlastväxt. Förekomsten vid Oskarshamn har uppenbarligen varit av det senare slaget.

Oh "Norra strandfyllningen" 1908 (Linderoth i OHN). Oskarshamn (Köhler ms 1913). "Oskarshamn, ballastplats" (Köhler ms 1917). Oskarhamn (Cederquist enl Sterner 1933). Mh Örö 1920-talet (L. Wirsén enl Götmark ms).

 

Rumex obtusifolius subsp. obtusifolius – tandad tomtskräppa

1 rapport. Funnen i 1 atlasruta, efter 1975.

 

Rumex obtusifolius subsp. transiens – mellantomtskräppa

3 rapporter. Funnen i totalt 3 atlasrutor, 2 efter 1975, 1 tidigare.

 

Rumex thyrsiflorus – stor ängssyra

32 rapporter. Funnen i totalt 17 atlasrutor, 17 efter 1975, 1 tidigare.

Först insamlad från Mh Jungfrun 1903 (J. Erikson i LD, som ängssyra R. acetosa, ombestämd av Á. Löve).

Ganska sällsynt. Huvudsakligen inkommen i sen tid på kanterna längs större, nyanlagda vägar. Under spridning, num avstannad?.

 

Amaranthaceae – amarantväxter

Atriplex hortensis – trädgårdsmålla

10 rapporter. Funnen i totalt 6 atlasrutor, 4 efter 1975, 3 tidigare.

 

Convolvulaceae – vindeväxter

Cuscuta epilinum – linsnärja

2 rapporter. Funnen i totalt 2 atlasrutor, 0 efter 1975, 2 tidigare.

Ej återfunnen. Linsnärja växte som parasit på lin, och försvann med linodlingens upphörande.

Två äldre insamlingar finns: Dh Norrby 1880 (E. Arnér i GB) och Kd Friskebo 1862 (Regnéll i LD).

 

Cuscuta epithymum var. epithymum – äkta ljungsnärja

8 rapporter. Funnen i totalt 2 atlasrutor, 2 efter 1975, inga tidigare.

Först belagd från Dh Kvarnemåla 1986 (Rühling i LD).

Funnen i 1 ruta, mycket sällsynt. Parasiterar på torrängsväxter.

Senast sedd 1988 vid 6G0e Kvarnemåla (0a3i) torräng, parasiterande bl a på gulmåra Galium verum, liten blåklocka Campanula rotundifolia och rödven Agrostis capillaris (OHN).

 

Cuscuta europaea subsp. europaea – vanlig nässelsnärja

65 rapporter. Funnen i totalt 17 atlasrutor, 9 efter 1975, 10 tidigare.

Först belagd från Mh Fårbo 1857 (A. Lund i S).

Sällsynt. Parasiterar mest på nässlor och humle. Gårdar, snår, oftast nära bebyggelse. Minskande.

Ej återfunnen på följande platser: Oskarshamn 1902 (E. Köhler i GB). Oh Kikebo (Linderoth i OHN 1907 och 1908, Köhler ms 1917). Fredriksberg (A. Johansson i OHN, 1921). Dh Rödsle prästgård (Lindholm i OHN, 1948). Mh Groddam (H. Molander i LD, 1932). Virsjödal (Vedelöv i OHN, 1960).

 

Cuscuta europaea subsp. halophyta – strandsnärja

175 rapporter. Funnen i totalt 21 atlasrutor, 17 efter 1975, 10 tidigare.

Först belagd från Mh Örö 1839 (Wallman i LD). Omnämnd därifrån av Holmberger (ms 1847) och publicerad av Scheutz 1857.

Ganska vanlig på havsstränder. Parasiterar på många olika havsstrandsväxter (se t ex Lundin 1928 och 1929).

Äldre material av strandsnärja finns i rik mängd i herbarierna, inte minst samlat från Mh Örö kring 1800-talets mitt och under dess senare hälft.

 

Plantaginaceae – grobladsväxter

Veronica spicata – axveronika

8 rapporter. Funnen i totalt 8 atlasrutor, 1 efter 1975, 7 tidigare.

Först uppgiven 1833 från Mh "På en ängsbacke vid Tjust<%1>gjöl" (Lindhagen ms). Publicerad från Misterhult av Scheutz (1862) och belagd från Mh prästgården 1863 (A. P. Gustafsson i LD, ej återfunnen).

Klipphyllor, torrängar, backar. Huvudsakligen i kustnära områden.

Ej återfunnen vid Oh Stadsparken. En markering vid Kristdala i smålandsfloran grundar sig på en i själva verket negativ uppgift hos Sterner (1921).

 


Biologiska sällskapet i Oskarshamn Sidan uppdaterad 2020-05-05