Brunjord är en jordmånstyp där den översta horisonten innehåller både organiskt material och mineraljord. Brunjorden är inte så tydligt skiktad. Mineralvittringen åtföljs inte av någon nedtransport av vittringsprodukterna, vilka i stället kvarstannar där de bildats.
De döda växtlämningarna på markytan, förnan, bryts förhållandevis snabbt ned till humusämnen med måttligt innehåll av organiska syror. Förnaskiktet är därför ganska tunnt.
Genom bl a daggmaskarnas aktivitet bildas ingen enbart organisk horisont. I stället finns en mullhorisont med där mineraljord och humusämnen är blandae. Mullen är lucker och har aggregatstruktur, dvs är mer eller mindre sammanklumpad. Till färgen är horisonten närmast svart av humusämnen.
Därunder följer en brun till brunröd anrikningshorisont. Färgen kommer från den mineralvittring som sker här och där produkterna, bl a järnhydroxider, fälls ut på plats.
B-horisonten övergår på ca en meters djup i det av jordmånsprocesserna oförändrade underlaget.
Brunjord bildas framför allt i områden med lättvittrade mineral och låg nederbörd. Genom att växtnäringsämnena kvarblir nära markytan finns förutsättningar för en artrik och högproduktiv vegetation.